Jag kan inte hjälpa det. Jag gillar det mörka. De halvblonda slingorna är nu ett minne blott samtidigt som mitt hår och jag är ”back-on-track” med varandra inför hösten. Det är nämligen den här tiden på året som det är tillåtet att vara lite ur gängorna. Det är snart okej att känna sig lite deppig utan anledning, vara trött mest hela tiden, ha allmänt olustiga dumheter i kroppen och att panikslaget jaga de få timmars dagsljus i ren och skär förtvivlan som Norrland lyckas klämma fram under november och december. Det är då ryggläge intas i soffan, taket inspekteras grundligare än någonsin och musikvärldens mörkaste musik spelas samtidigt som tankarna flödar. Hösten. Tid för eftertanke och reflektion. Vi går förändringarnas årstid till mötes. Igen. Det var ju bara ett år sen sist.

Men det är ett tag kvar till det där mina vänner. I Piteå njuter vi nämligen just nu av strålande solsken från en klarblå himmel och 20 graders värme. Än så länge finns det bara en antydan till höst. Björkarna här är nämligen fortfarande hyggligt gröna och fina. Och jag sprang mina fyrtio minuter denna afton i shorts och t-shirt.