Det uppstår ögonblick då precis allt känns perfekt. Det är inte ofta det händer. Men när de här känslorna sköljer över mig så känner jag mig hel. Komplett, rofylld, harmonisk, balanserad. Tiden stannar och jag är inte alls sen med att stanna upp just den sekunden och suga i mig alla känslor som omsluter mig. Jag blir varm i hjärtat, får gåshud och känner mig mer behaglig än någonsin. För just där och då känner jag mig odödlig och oövervinnerlig.  Jag skulle så hjärtans gärna vilja veta vad det är som gör att det känns så där bra. Mest för att jag ska kunna plocka fram allt sådant när det behövs och är behjälpligt.

Det är så ologiskt men samtidigt så självklart. Det är då jag vill låsa in mig i en stuga långt ute i ingenstans, tända en massa ljus, slå på lagom melankolisk musik, hälla upp vinglaset, slå upp MacBooken och bara låta fingrarna dansa, ivrigt smattrande över tangenterna. Jag vill leva i den bubblan forever and ever.

Den där känslan sköljde över mig i dag. Det försvann dock lika fort som den kom men det gör inte så mycket. Jag lever på det där korta besöket fortfarande. Det gjorde hela min söndag.

Jag skulle så gärna vilja kunna dela med mig av en sådan upplevelse med ord. Men det är inte så lätt som jag skulle vilja att det var.