Du vet nog vad jag menar när jag pratar om musik. Du som förstår dig på repeat. Du som också upplever främmande känslor så fort du hör något ditt hjärta slår ett extra slag för. Du som får gåshud av tanken på regnet som smattrar ilsket mot fönstret när höstrusket leker tafatt med de gula och röda löven i mörkret utanför. Du som njuter av tanken på att det egna sällskapet är det enda du behöver när kvällen går mot natt. Du som leker med tankar som aldrig har blivit tänkta förut. Du som uppskattar det enkla i det komplicerade. Du som tyst iakttar på håll innan du sakta närmar dig det okända. Du som varenda dag lär dig något nytt om dig själv. Du som välkomnar tårar vid sorg och skratt vid glädje.

Du som liksom jag bär med dig ett bibliotek av känslor i form av melodier var du än går.