Har du någonsin haft en dröm som känts så verklig att du inte visste vad du skulle tro när du vaknade? Tänk om allt du trodde var sant i själva verket var falskt och allt du trodde var falskt egentligen var sant?

Finns det fortfarande rätt och fel? Sanning eller lögn? Jag kan fundera på det ibland. Om allt i stället är förhandlingsbart. Det svarta och vita har fått en gråzon. Är vi ibland tvingade till vita lögner, att tänja på sanningen och forma världen omkring oss så som vi vill ha den. Kommer allt ändå till slut att hinna ikapp oss eller kommer vi undan med det?

I slutändan kanske sanningen är fortfarande absolut. Man kanske ska tro på det. Även när sanningen är kall och mer smärtsam än du någonsin har kunnat föreställa dig. Även när sanningen gör mer ont än livet självt.