Varje gång jag hittar nya alster i musikens underbara värld så upplever jag glädje. Det är en enkel glädje som ger så otroligt mycket.

Den här enkla glädjen infinner sig oftast när jag kommer på att det är musik jag kan tänka klart till. Missförstå mig rätt, det är inte alltid skönt när tankarna är sådär glasklara. Ibland är det nämligen tankar som tar mig bakåt i tiden och får mig att minnas saker, händelser och människor som jag saknar. Tankarna kan även leda mig till saker, händelser och människor som jag ångrar också. Ännu sämre.

Ånger kommer nämligen i alla skepnader och storlekar. Ånger kan vara liten, som när du har gjort något dåligt men för en god sak. Ånger kan vara stor som när du sviker en vän. En del springer från smärtan av ånger genom att välja rätt från början. En del har inte tid att ångra sig för att de är upptagna med att se framåt. Ibland måste vi slåss med det som har varit för att kunna lägga det bakom oss eller helt enkelt begrava ångern genom att lova oss själva att vi ska ändra på oss – till det bättre. Den största ångern kommer sig dock aldrig av det vi faktiskt gjorde – även om det blev fel – i stället ångrar vi det vi aldrig gjorde. Till exempel att vi valde att vara tysta och inte säga något som hade kunnat rädda någon vi verkligen brydde oss om. Speciellt om vi i förväg hade kunnat förutse mörkret som kom i deras väg.

Om du kunde gå tillbaka och ändra en enda sak i ditt liv, skulle du göra det då? Och om du gjorde det, skulle det göra ditt liv bättre? Eller skulle den lilla ändringen i slutändan krossa ditt hjärta? Eller någon annans hjärta? Eller skulle du välja en helt annan väg den här gången? Eller skulle du bara vilja återuppleva ett ögonblick som du alltid har velat ha tillbaka?

Ånger, som kommer sig enbart av tanken: Hur skulle det ha varit om…?