Det är fasligt vad det blåser ute. Jag har inte bestämt mig för om jag tycker att det är mysigt eller inte. Ligger jag under täcket i min säng när jag ska sova är det mysigt. Är det morgon och jag måste gå upp ur sängen och utanför dörren är det inte lika mysigt.

Dock är vinden en rätt frisk fläkt ändå. Ursäkta den dåliga ordvitsen i sammanhanget. Men att sätta sig på cykeln, (när man är en stolt ägare till en Nishiki Racerhybrid) plugga i lite härlig uptempo-musik i öronen och låta vinden ta tag i både cykel och hår samtidigt som man cyklar snabbt genom Piteå framkallade faktiskt en märklig känsla av välbehag. Det kändes som att luften i lungorna byttes ut och samtidigt blev ren och klar. Jag känner mig nöjd igen. Måhända kan det ha varit den där dumma förkylningen som under en och en halv vecka har bott i min kropp och hindrat mig från fysiska aktiviteter. Efter en lördag-söndag med löpning och en start på den nya veckan med ett boxpass känns allt rätt okej igen.

Det är viktigt att alla tankar är på plats i min arma skalle den här veckan. Jag känner mig emotionellt utmattad på något konstigt sätt. I don't really know why...