Jag är helt slut denna afton. Det finns inga krafter kvar att ta av. Det borde finnas hjärnaktivitet kvar nog att öppna böckerna och plugga lite dock. Som vanligt i slutet av kursperioderna hopar sig examinationerna som stora svarta moln på himlen. Det tynger lite extra på axlarna den här gången. Kanske beror det på att kurserna som strax är avklarade inte har handlat om något jag brinner för eller så är det bara så att den där motivationen som krävs för att orka eller vilja göra det där lilla extra inte riktigt har kommit tillbaka efter sommarlovet.

Jag känner i dag, till och med mer än i går, att jag gör helt rätt beslut när jag väljer bort Tidningsredigering 2 till förmån för Sport- och kulturjournalistik. Jag vill lära mig mer om den kulturella journalistiken och skriva om den. Jag saknar skrivandet. Det var ett bra tag sedan orden var en del av min vardag. Vi är ju kompisar annars liksom.

För övrigt bjuder Piteå på en uppfriskande kyla. Fint väder men sådär kallt så att det puffar ur munnen på en när man andas. Jag gillar't. Så länge snön håller sig väck är jag rätt tillfreds med livet. Till sist, torsdagarna kan komma att bli en favorit. Tennis två timmar på förmiddagen och boxpass på kvällen gör mig glad i magen och adrenalinet har pumpat sig trött genom min kropp hela dagen. Men jag blir glad och varm i magen av torsdagar. Och torsdagsaktiviteterna gör mig trött på ett riktigt mysigt vis. Jag mår bra.

Fredagar innebär en närkamp med träningsvärken från helvetet. Men det är värt smärtan. Det är det.

Och för första gången i hela mitt liv så har jag nog producerat ett inlägg här som varken gav dig som läser eller mig själv något av värde. Fy fan för mig.

Vad har vi lärt oss? Jo, man ska inte blogga om oväsentligheter. Tack och hej.