Det är onsdag och jag sitter i köket. Det regnar ute och mitt köksfönster är fullt av små ettriga regndroppar som jagar varandra hit och dit. Hela situationen jag befinner mig i känns vacker på något sätt. Jag vill stödja hakan mot handen, drömma lite och fastna i tanken samtidigt som jag tittar ut på regnet som faller.

Jag har Band of Horses "Factory" på i bakgrunden och den tillför perfektion åt denna fin-fina stund.

♫♫♪ Well it's coming down outside like I've never even seen before...I fell into some kind of sorry state ♫♫♪

Bea-ut-i-ful.

Det är dessa stunder man lever för som blivande journalist. Och låt mig förklara denna känsla. Det är nämligen den som ger en sådan otroligt stor inspiration till att fylla tomma dokument i Word och låta fingrarna arbeta sig svettiga över tangentbordet. Det är i denna sinnesstämning allt som tidigare har förvirrat mig helt plötsligt känns självklart.

Åt helvete med alla logiska saker som kanske är bra men som i slutändan ändå blir tråkiga. Jag vill inte vara logisk. Jag vill göra allt med ett varmt hjärta som slår för allt jag tror på