Det är kallt ute nu. Man kan ana små puffar av vit ånga när man andas. Mörkret kryper allt närmre och helt plötsligt känns vintern inte så långt bort den heller. Nyss var det höst, snart är nästa årsstid redo att ta över stafettpinnen. Det kanske ter sig lite ologiskt att köpa mjukglass så här mitt i natten. Men eftersom jag är ett stort fan av just det ologiska så besökte jag Big Boy innan jag åkte hem. Utanför Big Boy finns det en skylt som lovar att där inne finns "stans bästa mjukglass". Den skylten ljuger inte. Hundra procent ärlighet står den för. Det kan jag intyga. Sorry Max. Men så är det. Jag har under fyra månaders tid inte druckit en droppe läsk, ätit godis, chips, ostbågar eller nåt annat onyttigt. Ramlösans olika smaker har blivit min bästa vän skulle man nog kunna påstå utan att överdriva. Jag saknar inte något av det ovanstående. Jag trånar inte efter något och det vattnas inte alls i munnen på mig när jag låter tanken vandra till Coca Cola. Det har enbart handlat om vanligt vatten, kolsyrat vatten, mjölk eller i enstaka fall vin de sista månaderna och jag trivs med det. Men något jag ALDRIG skulle kunna ge upp är glass. Jag ÄLSKAR nämligen glass i alla former som finns. Tanken på att jag skulle ha spenderat flertalet timmar av mitt liv den här sommaren på McD utan att jag skulle ha fått äta glass är skrämmande. Väl tillbaka i Norrland finns glassuget kvar och regeln om glass kvarstår. 

När jag stod inne på Big Boy och väntade på min glass så började jag fundera på det här med hamburgare, gaffel, kniv och tallrik. Jag fick nämligen höra häromveckan att norrlänningarna är märkbart irriterade och konfunderade på att vi i söder inte har gaffel, kniv och tallrik när vi äter hamburgare och pommes frites. Irritationen kommer sig dock av att det sällan finns gafflar och knivar tillgängligt på hambugerrestaurangerna i söder. Här uppe är det en regel utan undantag. Man håller inte hamburgaren med händerna. Man äter den på en papptallrik med kniv och gaffel. Ser du någon som kladdar med hamburgaren och håller den i händerna kan du nästan anta att det är en vilsen söderlänning som är i farten. Jag undrar om vi kan dra slutsatsen att norrlänningar inte gillar att bli kladdiga om händerna helt enkelt. 

Klockan är mitt i natten och det är nu jag skulle kunna börja filosofera som bäst. Men jag väljer att inte göra det utan i stället tänker jag krypa ner i min varma, sköna, renbäddade säng och sova. Efter jag har sovit kommer jag att vakna upp och vara glad över att jag inte är bakfull. Ljuvligt och härligt tycker jag.

Godnatt.